|
D�r l�g den, framf�r mig. Knappt n�got tecken p� liv, men det fanns d�r, ett sista kall p� hj�lp. Den hade inte l�mnat hoppet. Hoppet fanns d�r, om en b�ttre tillvaro. En tillvaro som inte innefattade ett krossat inre och ett mosat yttre. En tillvaro som l�t den leva, och m� bra.
Jag kunde inte l�ngre erbjuda denna tillvaro. Jag stod maktl�s framf�r den och visste inte vad jag skulle g�ra.
Ansiktet var sprucket och det s�g allvarligt ut. Usch. Var detta mitt fel? Hade jag orsakat dessa skador?
Ja, det var mitt fel, och jag var tvungen att avsluta detta. Den var nog runt tre �r skulle jag gissa, gammal f�r
sin typ. Jag tittade p� den igen. Den s�g tr�tt ut, nu ville den inte l�ngre leva. Det fanns nog inte mycket fungerande
i den h�r stackaren l�ngre. En t�r f�ll fr�n min kind. Det var dags nu. Sanningens �gonblick. D�r l�g den...Jag visste att det enda som h�ll den lilla krabaten ig�ng var den sladden som l�pte ut fr�n dess bak, utan sladden skulle den somna in och f�r evigt sova. Jag satte fingrarna runt sladden, drog sakta ut den ur dess g�nga. P� n�gra hundradelar slocknade den med ett sista pust. Nu var det slut. Den skulle aldrig se p� mig igen, aldrig �terf�renas med mig.
aldrig finnas i min ficka, aldrig g�ra roliga ljud n�r jag satt p� tunnelbanan, nu var det �ver. Jag �ppnade upp den, bit f�r bit f�ll den is�r framf�r mig, jag var tvungen att ta vad som fanns l�ngs d�rinne. Hj�rtat, det viktigaste.
Sakta men s�kert �ppnade den upp sitt innersta, och jag plockade ut kortet. Det var juh d�r jag hade alla nummer, till polarna och s�.
Skitviktigt. Nu skulle jag bara in och k�pa en ny, gl�mma den gamla. Det blev en 5210, riktigt sjysst, och st�ts�ker ocks�. S� att den h�ller.
/ Kenny
___________________
|
snart exploderar scenen i sverige....har fan n�stan gjort det!
men men.. har ju jobb � g�ra (idag �r jag sjuk dock) 
Vem s�ger att man m�ste ta morgont�gen hela tiden? 
framtiden e inte f�rlorad AC... You go up fighting again!!! Livet e en berg och dalbana vet du! Kraaaaaaam p� dig
)
