|
Mötte under en match en elak jäla portugis som bara körde runt och småfulade sig på plan. Så rätt som det var fick han värsta läget att tackla vår långa gängliga back, så han satte fart, vad han inte visste var att samme back är otroligt skicklig på rullorna så när han skymtar denna elaka portugis i ögonvrån så tvärnitar han och portugiser far rätt i sargen men ett ljudligt brak. Vi på plan drar på smilbanden men fortsätter ändå spela ett par sekunder till under förtjusta småfniss. Killen ligger dock kvar vid sargen och domaren blåser av för att kolla vad som hänt. Nu brister våra småfniss ut i samförstående garv (det var en mycket komisk situation om man stod brevid och kollade). Nåväl, facit av historien är att braket som vi trodde var när sargen gav vika uppkom istället av att killens näsben fullständigt krossades. Han fick senare föras till Köpenhamns sjukhus för specialistbehandling. Vi skämdes som faen för att vi garvade åt stackarn. Han var dessutom inte försäkrad, klantskallen...
___________________
I never had any friends later on like those I had when I was twelve. Jesus, does anyone?

You and me, me and you, we�re the only ones in our song?
|