Det här skrev jag när jag hörde Jano Acta - Haunting Visions. Texterna bara flög upp ur intet... här har ni....kanske låter sjukt men ändå..för skojs skull lixom

Lyssna gärna till Haunting Visions medan du läser





Det är dimmigt, men soligt, små moln ligger på havet. Hon tittar upp, upp från sina fotspår
som hon har sattit i den varma sanden, hon hör röster från templena, templena som bara
ligger några meter ifrån henne. Hon tittar på havets vågor, där hon får se ett ansikte,
vågorna skapar ansiktet. Hon blir rädd, hon springer därifrån till templet. Hon springer upp
för de långa trapporna av ruttet trä. Hon kommer fram till den stora ytterdörren, öppnar den
och går in. Hon går längs den långa röda mattan med pelarna av guld brevid sig. Hon ser den
stora mäktiga statyn framför sig, och svimmar. Hon ramlar, men hon känner ingen smärta, för
henne känns det som om att ramla på en säng. Inne i tankarna hör hon röster och melodier,
hon ser konstiga figurer. Fyrkanter, trianglar allt i en cirkel. Allt snurrar och stannar.
Hon vaknar, hon har en konstig känsla. Hon försvinner.....








Det här kanske inte stämmer om vad ni tänker eller uppfattar när ni hör den där låten men .... det var bara rader som flög upp lixom ...

Last edited by dj_hysterix on Oct-30-2002 at 17:28