|
Oki... nu ska jag förklara mig... och jag ska dessutom göra det utan att försöka förolämpa någon (något som jag är ganska bra på annars dvs omedvetna förolämpningar). Låt mig dra en saga ur verkligheten. På Liseberg i Göteborg finns en liten bergodalbana som heter Nyckelpigan eller nåt. Vid låg ålder var detta något som jag ansåg vara den bästa åkattraktionen någonsin, jag kunde inte tänka mig något grymmare. Tills jag åkte Lisebergsbanan vill säga. Lisebergsbanan var i ett par år det grymmaste jag visste, och visst hade Nyckelpigan sin tjusning, men inget slog Lisebergsbanan. Trodde jag ja, men efter jag åkt Hang-Over ändrade jag mig igen. Nu var jag helt salig över denna bana, visst suger Lisebergsbanan fortfarande i magen, men när jag vet hur Hang-Over känns finns det inget snack om vad som regerar. Nyckelpigan då? Ja inte faen lockar den längre. Nu kan man översätta denna saga till verkliga livet. Jag vet vilken eufori jag uppnår av en hellyckad kväll ute. Jag vet oxå att med alkohol i kroppen kan jag förstärka denna känsla, och med E, ja, då kan man tydligen förstärka denna känsla med 1000 gånger, enligt en säker källa. Men vad händer då den gången jag går ut opåverkad (Nyckelpigan). Jo, jag kan ha roligt, men jag vet samtidigt hur det känns att förstärka denna känsla med 1000. Dvs att även om jag har en höjdar kväll kan jag gå och tänka "Fan, tänk om jag tagit E, jälar då hade det varit ännu grymmare ikväll." En detalj som gör att man inte kan uppskatta kvällen fullt ut ändå! Man tar bort den sanna känslan. Och min livsfilosofi är att jag vill uppleva de sanna sakerna. Sann eufori, sann sorg, sann trötthet, sann glädje och sann kärlek, ja helt enkelt alla sinnesutryck man kan få. Det är därför jag aldrig druckit alkohol (där har du svaret Reveal), aldrig dopat mig och aldrig knarkat. Detta betyder inte att jag inte strävar efter nya upplevelser, bara att när jag når de upplevelserna ska jag uppleva känslouttryck som är sanna. Jag skulle aldrig klara av att vinna tävlingar dopad, likaväl som jag aldrig skulle kunna klara av att roa mig påverkad, det är fusk, man lurar sig själv. Faen vi har ingen längre stund här på jorden, varför bedöva våra verkliga känslor? Och klart som faen att jag får uttrycka mina åsikter om knark trots att jag inte provat, jag är faen inte dum, jag förstår väl att det höjer upplevelserna, annars hade inte folk vågar förstöra sina liv med det, det är bara bullshit att jag inte ska få uttala mig om sånt! Samtidigt respekterar jag folk som tar upplevelseförhöjande substanser, faen det är deras ensak, jag tänker inte pracka på någon min livsfilosofi. Bara möjligtvis förklara den.
___________________
I never had any friends later on like those I had when I was twelve. Jesus, does anyone?

You and me, me and you, we�re the only ones in our song?
|