|
SHIT vilket jävla äventyr! Jag försöker just nu uthärda den jävligaste bakfyllan jag upplevt. Musikmässigt sög kryssningen allvarligt talat. Özzie och Jdot levererade, och det gjorde de med stil - men något annat hade jag inte väntat mig så det är så självklart att jag inte ens borde behöva nämna det.
Sen gick det bara utför. Är så less på den där fjolltrancen som spelades så jag nästan blev deprimerad ett tag. Så förutsägbart tråkigt att man blir mörkrädd. Men jag lyckades hålla mig vaken till de yngre talangerna på Future Loungen. Fatmenize var den som räddade kryssningen från en total katastrof (musikmässigt). Hans set rockade - Steve levererade också grymt bra därefter, men jag pallade tyvärr inte hålla mig vaken till Sculs set 
Dag två var heller ingen höjdare musikmässigt. Var uppe o fotade när Stenis spelade, jävlar i havet vad han köttade på. Dock inte min kopp te så jag var inte kvar där länge. Jag vet inte om Johnny också spårat ur, eller om han bara ville hålla samma stil på kryssningen som tidigare spelats. Jag hade väntat mig mer house från hans del men det var förgäves. Några guldkorn spelade han dock som till och med jag diggade Let me entertain you-mashupen med Robbie Williams han spelade var nog fan det fetaste. Prodigy's Smack my bitch up var totalröj as well.
Musikmässigt var kryssningen näst intill en totalbesvikelse, men vafan - det krävs mer än så för att få mig ur balans och på dåligt humör Bortser man från det musikaliska så var detta nog den roligaste kryssningen än så länge. Sicket äventyr det blev till slut.
Resan började inte som planerat då jag glömde min telefon hemma i bostaden. Scul skulle åka med oss från Vrigstad, men det tog ett tag innan jag fick fatt på hans nummer. Försökte komma på vafan Jofawe hette i efternamn så jag kunde ringa 118118 och sen be om Steves nummer som i sin tur hade Sculs nummer - för något privatnummer till Steve fanns inte på Eniro, bara till två andra med samma namn som gick till olika företag. Efter mååånga om och men ringde jag upp en polare som lyckligtvis kunde logga in på MSN åt mig och be om Steves nummer från Vizay som lyckligtvis var online just vid den tidpunkten. Detta var vad som hände på väg upp.
När vi skulle hem startar inte biljävlen då jag hade glömt lamporna på. Det fanns inte en käft på parkeringsplatsen som hade startkablar och det tog en jävla tid innan vi hittade en snubbe som till slut kunde hjälpa oss att få igång bilen. Pinsamt.
Väl på båten så hade vi turen att vi fick den absolut bästa hytten på hela färjan - mitt emot korridoren på plan sex. OCh tur också för alla andra för tydligen var vår hytt den enda på färjan där det spelades bra musik i. Detta ledde till att många andra förtvivlade själar stannade utanför vår hytt för lite tröst och lite riktig musik och en stimulerande konversation om dittan och dattan. 
Fylla blev det också! Mer än vanligt men det bjuder jag på - Mintun smakade ju sååå bra. Sen inträffade ett helt sinnessjukt scenario under sluthalvtimman under Johnnys set. Finns det något moment i mitt liv som jag önskar skulle fångats på band så är det just det. Jag stod och röjde någonstans i mitten på dansgolvet precis brevid podiet. Min något berusade, vid detta laget ökända polare Marcus stod på räcket framför högtalarvägen och dansade. Jag hade en öl i handen, men han var tomhänt för det tar honom inte många minuter att svepa en sådan. Vi ville inte ödsla tid på att gå ner till hytten för att hämta påfylllning - på något vänster lyckades jag fömedla honom budskapet att jag skulle kasta min halvfulla öl till honom tvärs över halva dansgolvet. Jag tog ett djupt andetag och ställde in siktet - sen kom ett sådant Matrix-ögonblick där det blir knäpptyst, och hela omvärlden stannar upp. Jag tar en sving, släpper ölburken och sen ser jag den flyga tvärs över hela dansgolvet i super-slowmotion. Ett par olyckliga själar fick sig nog en minidusch i lite öl någonstans i mitten, trots att jag lyckades kasta den så att den inte roterar eller hamnar upp och ner. Med perfekt utsträckt arm lyckas Marcus, som i sitt dåvarande tillstånd säkerligen såg minst fyra ölburkar komma farandes mot honom fånga den. Denna idiotiska helt meningslösa händelse fick oss bägge att jubla som om vi vunnit jackpot på V75. Detta fick mig att hamna i någon form av extas som lyckades hålla i sig hela vägen under de sista låtarna. Detta rundade jag av med attt spontant, out of nowhever, under sista låten någon gång ca 18:02 kyssa den i mina ögon vackraste tjejen på kryssningen. Sen vände jag mig om och gick ner till hytten till resten av sällskapet. Det uppstod ett antal scenarior under kryssningen som man utan tvekan skulle kunna göra en uppföljare på till Human Traffic och få Moff & kompani att verka som ett gäng jävla amatörer. Det är bara så förbannat synd att jag inte pallar ha med mig videokameran längre. Men nästa gång åker den fan med igen. Det borde vara brotsligt att inte föreviga Hollywood-moments som dessa 
Festen fortsatte i bilen på väg hem och jag, Marcus och Tomas lyckades hälla i oss öl och mintu som säkerligen skulle tagit död på en flock noshörningar. Scul lär ha undrat hur han kunde hamnat i samma bil som tre sådana här dårar. Väl hemma i Växjö väntade avrundningen av Karl Oskar-dagarna. Runt halv tre vandrar vi på ett fullsmockat Storgatan i Växjö mot McDonalds, fulla som aldrig förr - Marcus i helt bar överkropp med skidglasögon på huvudet. Sicket gäng stolpskott vi är.
___________________
Facebook
www.djlaszlo.com
blog.laszlo.se
www.laszlo.se
Last edited by Laszlo on Aug-12-2006 at 12:34
|